Usch! Fy! Skäms skäms SKÄMS på mig.
Jag vet. Det är evigheter sen jag skrev - tänkte att nu ska det bli ändring på det!
Sitter i min tredje , eller fjärde (om man räknar med Beira), bostad, klockan är långt efter läggdags men jag kan inte sova. Jag sitter i ett tre-våningars hus i Sommerschield - en ännu "finare" del av Maputo än Polana, där jag bodde förut. Det är Mirjam med familj som lånat ut mig sitt hem medan de är på semester i Sverige. De blev alltså de senaste tillägget på vara-skyldig-en-tjänst-i-framtiden-listan. Så här är jag nu, har 300+ kvm för mig själv, vakt dygnet runt, en stor studsmatta på gården och en pool, som visserligen är stängd men ändå! Familjen har dessutom en stor filmsamling som jag betade av ganska rejält under min lediga slappar-vecka förra veckan. Så jag trivs. Det enda negativa är att det liksom ligger långt bort, avsides, i ett område där man förväntas ha bil, för det finns verkligen noll affärer, caféer eller liknande i närheten. Å så ligger långt bort ifrån alla andra jag känner. Nåväl. Jag har vant mig. Jag har Internet så jag lever ut mitt sociala liv på nätet eller på helgerna (med kompisar med bil ;-) ) och att jag inte kommer ut så ofta gör förstås att jag inte gör av lika mycket pengar som när jag bodde närmare affärer. Nu måste jag planera mitt handlande, det är ju super! Så NEJ inte alls synd om mig. Jag är mycket nöjd.
Så ja, sen jag skrev har jag varit i Beira. Det är där partiet jag undersöker har sin vagga. Där utförde jag de sista 23 intervjuerna. Och det gick som på räls. Mycket smidigt, alla jättesnälla, sympatiska, ingen tvekade att hjälpa mig med kontakter och att ställa upp på intervjuerna. Träffade många inspirerande människor.
En person som kommer ligga på min logi-hjälte-lista (tillsammans med Mirjam och Joanna) är Dina Malilo! Hur jag kom att bo hos henne var såhär: Jag har ju berättat om Jessica, min mocambikiska vän här i Maputo? Hennes mor har en god vän som jag kom att intervjua för min uppsats, Antonia. Antonia fick veta att jag skulle till Beira, och hon undrade om jag hade ordnat någonstans att bo. Det hade jag inte. Dina. Antonia sa att hon hade en god vän i Beira som jag säkert kunde få bo hos. Denna vännen var alltså Dina. Hon pratade med Dina och det var ok att jag fick bo hos henne. Så Dina öppnade upp sitt hem för mig, gav mig mat och husrum alldeles gratis i lite över två veckor! Hon är en mycket elegant, generös och sympatisk människa. Jag trivdes väldigt bra hos henne och hennes systerdotter, det blev tomt att flytta in till stora huset och bo alldeles ensam efter att ha haft sällskap veckorna i Beira! Hennes hus var fint, stort, fin trädgård och låg i "finare" delen av Beira, Macuti, och jag hade ett eget rum. Det var dock myggigt inomhus, vilket var konstigt med tanke på att det aldrig var öppet och det fanns myggnät överallt. Trots detta var det hur bra som helst! Och hennes "empregado" (hushållsarbetare) var jätteduktig i köket, så det vankades god hemlagad Mocambikisk mat varje dag. Dessutom hade hon något jag definitivt inte tyckte om som liten (minns hemma hos farmor i Chile, vd äckligt jag tyckte det var!): Mjölk direkt från kon! Leite enteira heter det här, men vad det heter på svenska vet jag inte. Hur som, vad GOTT detta var!
Ja i Beira så hade jag ingen kamera, den gick ju sönder efter min trip till den där ön. Men i Beira hade jag heller ingen dator! Hur det gick får ni veta efter pausen..
;-)
PUSS
Fan att jag inte hade
Friday, July 30, 2010
Tuesday, June 15, 2010
fullt upp! (b)
Intervjuerna har verkligen kommit igång på allvar! Förra tisdagen kväll körde jag allra första, med Jessica. Sen bara har det rullat på! Precis som jag trodde och hoppades har en kontakt lett mig till en eller flera mer, och så har det rullat på.. Träffade några verkliga nyckelpersoner på onsdagen, två studenter som är aktiva inom MDM (partiet jag undersöker). De har hänvisat mig vidare till en massa fler personer, sympatisörer och medlemmar. Intervjuerna... Ja de går bättre och bättre. Jag känner mig säkrare för varje intervju. Men i början, jisses, jag fattade inte hur man skulle göra. Hade min lilla intervjuguide med mina frågor men de kändes fel och liksom aviga... Men sen liksom blev jag säkrare i hela situationen. Jag är fortfarande lite förvirrad kanske, rent generellt om uppsatsen, men intervjuerna känns allt bättre i alla fall. Har en massa aintervjuer inbokade för i helgen också. De där MDM-killarna ska dessutom transkribera åt mig Det är så himla skönt att slippa göra det själv att jag gärna betalar en slant för det.
Ännu en helg har gått... Vi fick fint besök från Pretoria, Sydafrika! Två svenska studenter, varav en vi (jag och Nesim) träffade vi på MFS-kursen innan vi åkte från Sverige. Vi hade ett fullt schema planerat för dem i Maputo. Och helgen blev skitbra, de verkade riktigt nöjda. De var bara här från torsdag till söndag innan de ska vidare till Beira (dit jag också ska i början av juli). Ni ska få höra! Vänta bara!
Åh! min kamera har gått sönder!
to be continued...
Ännu en helg har gått... Vi fick fint besök från Pretoria, Sydafrika! Två svenska studenter, varav en vi (jag och Nesim) träffade vi på MFS-kursen innan vi åkte från Sverige. Vi hade ett fullt schema planerat för dem i Maputo. Och helgen blev skitbra, de verkade riktigt nöjda. De var bara här från torsdag till söndag innan de ska vidare till Beira (dit jag också ska i början av juli). Ni ska få höra! Vänta bara!
Åh! min kamera har gått sönder!
to be continued...
Thursday, June 10, 2010
ännu en vecka a.
Tjena!
Så, ännu en vecka!
Helgen lite först.
Söndag, 6 juni, åkte jag och flickorna (Nesim, Katarine och Lisa) till Catembe, alltså tog färjan över bukten till andra sidan. Catembe är väl nån slags förort till Maputo, eller tja, kanske lite mycket att kalla det en förort då, mer ett litet samhälle. men i alla fall man tar färjan eller båten över. Stranden är rätt fin, och den känns renare än den vid stan. Vi gick längst stranden, sen åt vi gott vid ett hotell och sen så låg vi vid stranden en stund och Nesim och jag badade! Det var kallt, först, men sen var det riktigt skönt. Hotellet vi åt på var förresten samma ställe som jag först åt skaldjur, alltså för första gången. Det var när jag var i Maputo senast, och det var den hotellrestaurangen jag smakade skaldjur första gången och oh-my-GOD vad gott det var! Så från den dagen var inte jag vegetarian längre. Nej det var inte lika gott som senast... Hemma upptäckte jag att jag dagen till ära fått en fin bonnabränna.. Nåja, vi skulle ju bättra på färgen, hade vi sagt...:-) Nåväl, i och med vår utflykt missade vi ambassadörens nationaldags-mottagning på residenset. Enligt ryktet bjöds det både på sill och snaps och lax, och det var barnkör och vuxna men inga "mittemellan", alltså unga. Hm, undrar varför? ;-) Och jag funderade lite på nationaldagen och tycker det finns ju ingen egentlig riktig anledning att fira just den 6e juni, eller hur? Men Sverige är bra, jäkligt bra t o m, så jag tog några minuter till att vara tacksam över det i alla fall. Och till att jag saknar den svenska sommaren. Men det är rätt trevligt här ändå, trots att det är "vinter". Det har inte varit lika "kallt" här de senaste dagarna, vilket har varit skönt såklart. Jag menar, vi kan ju t o m bada. Undrar hur det blir till midsommar, om de har tänkt ha något då? Tror att jag och Niklas pratade om att fira midsommar. På söndagskvällen fanns ännu lite energi kvar över till att gå på konsert på Nucleo do Arte. Minns inte vad gruppen heter, men gud vad de var bra...
Lördagen, åh lördagen, underbara UNDERBARA lördag.. Ett gott exempel på hur bra man har det här! i alla fall jag.... Vaknade alldeles sällskapssjuk, konstarerade att det var fantastiskt väder (såklart) satte mig vid datorn och hittade Niklas online på facebook. Frågade om han inte ville käka frukost med mig men det hade han redan gjort så jag åt hemma och vi bestämde att i skulle ses efter att han skrivit ut en massa jobb om han skulle behöva sitta med under dagen. Jag skulle ta med något så jag kunde sitta och läsa jag också. Vi hamnade vid Jardim dos profesores, vid ett kafé där som är nog en av stans dyraste ställen men det ligger precis vid sluttningen ner mot baixan (området där jag bor, Polana, typ en av innerstadsområdena, finare ställe, det ligger liksom högre än det vi kallar "baixan" de mindre fancy delarna av centrala staden). I alla fall, jag har börjat upptäcka hur betagen jag kan bli av vyer (blev det inte förut vad jag kan minnas? betyder det att jag börjar bli gammal/äldre?) och det här stället vi satte oss vid har en helt fantastisk vy, över havet å allt. Åh vad jag njöt att att sitta där. Klockan var väl närmare 11 när vi satte oss där. Vi gick vid 17.30 (ops). Det blev kaffe föst, sen kom Graciela, spanjorska, Niklas jobbarkompis från UNDP och vi fick förstås inget gjort, så gick hon och det blev tid för lunch, å så kom hon tillbaka med sin guatemalienske pojkvän Brian och de tog några öl och vi blev allihop kvar. Det var sol, fantastisk vy, underbart sällskap, jag kunde nog inte må så mycket bättre.... Det pratades om allt möjligt, men så kom vi in på svenskar och svenskheten.... Vilket var intressant att sitta och diskutera och få höra andras upplevelser och åsikter om den kultur man är uppväxt och indoktrinerad i. Blev mycket generaliseringar men där väl det man får ta? :-)
Jag följde med Niklas hem sen och vi och två killar till spelade fotboll (dataspelet) och åt tills två av oss tröttnade och gick vidare. Var ingen som ville göra nåt (Jessica hade lovat men hon bangade), och flickorna satt hos Lisa och Katerine så jag gick dit, hängde, drack lite vin och kollade på vänner. Sen var det trots allt dags att sova så det gjorde vi å så var ännu en helg förbi.
1. Maputo i horisonten. Vy från Catembe. Flickan som letar snäckor (och inte är ledsen) är Lisa.
2. Båtar i Catembe.
3. Lisa på stranden.
4. Nesim och jag brukar sitta på ett café vid hörnet av Av. Eduardo Mondlane med Av. Mártires do Machava. Det är vårt stammis-ställe numera. Men oavsett vart vi hamnar blir det alltid samma beställning: En Galão till henne, och en café meia letie/com leite till mig. Och så ser det ut.
5. Bandet från i söndags kväll.
Så, ännu en vecka!
Helgen lite först.
Söndag, 6 juni, åkte jag och flickorna (Nesim, Katarine och Lisa) till Catembe, alltså tog färjan över bukten till andra sidan. Catembe är väl nån slags förort till Maputo, eller tja, kanske lite mycket att kalla det en förort då, mer ett litet samhälle. men i alla fall man tar färjan eller båten över. Stranden är rätt fin, och den känns renare än den vid stan. Vi gick längst stranden, sen åt vi gott vid ett hotell och sen så låg vi vid stranden en stund och Nesim och jag badade! Det var kallt, först, men sen var det riktigt skönt. Hotellet vi åt på var förresten samma ställe som jag först åt skaldjur, alltså för första gången. Det var när jag var i Maputo senast, och det var den hotellrestaurangen jag smakade skaldjur första gången och oh-my-GOD vad gott det var! Så från den dagen var inte jag vegetarian längre. Nej det var inte lika gott som senast... Hemma upptäckte jag att jag dagen till ära fått en fin bonnabränna.. Nåja, vi skulle ju bättra på färgen, hade vi sagt...:-) Nåväl, i och med vår utflykt missade vi ambassadörens nationaldags-mottagning på residenset. Enligt ryktet bjöds det både på sill och snaps och lax, och det var barnkör och vuxna men inga "mittemellan", alltså unga. Hm, undrar varför? ;-) Och jag funderade lite på nationaldagen och tycker det finns ju ingen egentlig riktig anledning att fira just den 6e juni, eller hur? Men Sverige är bra, jäkligt bra t o m, så jag tog några minuter till att vara tacksam över det i alla fall. Och till att jag saknar den svenska sommaren. Men det är rätt trevligt här ändå, trots att det är "vinter". Det har inte varit lika "kallt" här de senaste dagarna, vilket har varit skönt såklart. Jag menar, vi kan ju t o m bada. Undrar hur det blir till midsommar, om de har tänkt ha något då? Tror att jag och Niklas pratade om att fira midsommar. På söndagskvällen fanns ännu lite energi kvar över till att gå på konsert på Nucleo do Arte. Minns inte vad gruppen heter, men gud vad de var bra...
Lördagen, åh lördagen, underbara UNDERBARA lördag.. Ett gott exempel på hur bra man har det här! i alla fall jag.... Vaknade alldeles sällskapssjuk, konstarerade att det var fantastiskt väder (såklart) satte mig vid datorn och hittade Niklas online på facebook. Frågade om han inte ville käka frukost med mig men det hade han redan gjort så jag åt hemma och vi bestämde att i skulle ses efter att han skrivit ut en massa jobb om han skulle behöva sitta med under dagen. Jag skulle ta med något så jag kunde sitta och läsa jag också. Vi hamnade vid Jardim dos profesores, vid ett kafé där som är nog en av stans dyraste ställen men det ligger precis vid sluttningen ner mot baixan (området där jag bor, Polana, typ en av innerstadsområdena, finare ställe, det ligger liksom högre än det vi kallar "baixan" de mindre fancy delarna av centrala staden). I alla fall, jag har börjat upptäcka hur betagen jag kan bli av vyer (blev det inte förut vad jag kan minnas? betyder det att jag börjar bli gammal/äldre?) och det här stället vi satte oss vid har en helt fantastisk vy, över havet å allt. Åh vad jag njöt att att sitta där. Klockan var väl närmare 11 när vi satte oss där. Vi gick vid 17.30 (ops). Det blev kaffe föst, sen kom Graciela, spanjorska, Niklas jobbarkompis från UNDP och vi fick förstås inget gjort, så gick hon och det blev tid för lunch, å så kom hon tillbaka med sin guatemalienske pojkvän Brian och de tog några öl och vi blev allihop kvar. Det var sol, fantastisk vy, underbart sällskap, jag kunde nog inte må så mycket bättre.... Det pratades om allt möjligt, men så kom vi in på svenskar och svenskheten.... Vilket var intressant att sitta och diskutera och få höra andras upplevelser och åsikter om den kultur man är uppväxt och indoktrinerad i. Blev mycket generaliseringar men där väl det man får ta? :-)
Jag följde med Niklas hem sen och vi och två killar till spelade fotboll (dataspelet) och åt tills två av oss tröttnade och gick vidare. Var ingen som ville göra nåt (Jessica hade lovat men hon bangade), och flickorna satt hos Lisa och Katerine så jag gick dit, hängde, drack lite vin och kollade på vänner. Sen var det trots allt dags att sova så det gjorde vi å så var ännu en helg förbi.
1. Maputo i horisonten. Vy från Catembe. Flickan som letar snäckor (och inte är ledsen) är Lisa.
2. Båtar i Catembe.
3. Lisa på stranden.
4. Nesim och jag brukar sitta på ett café vid hörnet av Av. Eduardo Mondlane med Av. Mártires do Machava. Det är vårt stammis-ställe numera. Men oavsett vart vi hamnar blir det alltid samma beställning: En Galão till henne, och en café meia letie/com leite till mig. Och så ser det ut.
5. Bandet från i söndags kväll.
Thursday, June 3, 2010
Mafalala och Kruger
Jag har inte skrivit på nästan en vecka... Shit. Nåväl.
Jag har ju varit i Kruger! Det är en nationalpark i Sydafrika, men en bit finns faktiskt även inne i Mocambqiue också men där finns inga djur. Hur som helst, det var tredje gången för mig, men det var faktiskt skönt att vara där igen. Frisk luft, en massa natur och... det lyxigaste stället jag sovit på hittills! Åhhh... det var så fint och kostade... hrm, en hel del, men ändå mycket mindre än vad det var värt (vi fick ju det där superhemliga specialpriset!). Hur som helst, har försökt fota det där stället, men bilder gör ingen rättvisa. Det var ett typiskt bröllopsreseställe, superfint å sådär... Sängarna var jättemjuka, varje rum hade ett vitt badkar (som jag förståss var tvungen att prova), och det fanns massa vackra detaljer på rummen som små vackra flaskor med schampo och lotion t ex... Maten var god, såklart, och jaja det var fint! Sluttjatat.. Men får jag en massa pengar jag inte behöver då ska jag ta mer er dit allihop! :-)
Vi såg alla coola djur såklart, dem jag sett förut en massa gånger, men coolast denna gång var att se leopard och lejon på riktigt nära håll. Det var första gången jag såg dem så nära. Supervackra djur! Kattdjuren är de mest svåra att få syn på så vi var väldigt nöjda efter den helgen...
Annars så.. veckan har varit lat och inte spec produktiv. Nästa vecka måste bli bättre. Dags att börja med intervjuerna nu, på riktigt. Lite nervös är jag över att hitta tillräckligt med respondenter...
Ja just det! Nesim och jag var i Mafalala fredagen innan Krugerparken. Mafalala är en statsdel i Maputo, en kommun kan man kanske säga med 21 000 invånare, bairro kallas det på portuguisiska. Under kulturfestivalen träffade vi en kille som var därifrån. De håller på att lansera Mafalala som en turistattraktion och försöker locka till sig besökare genom endagsfestivaler. De höll sin tredje festival nu helgen Nesin, Joanna och jag var i Kruger så vi missade den tyvärr. Men iaf, vi fick åtminstone en privattur den där fredagen. Argentino, som han heter, visade oss runt i sina kvarter. Hela området bestod mest av cementhus, ganska enkla, smala jordgränder och plåttak. Påminde väldig mycket om Tabata, förorten utanför Dar es Salaam i Tanzania som jag jobbade på och bodde i under min volontärtjänst 2003-2004. Mafalala var inte urfattigt, men såklart människorna där inte tjänade lika mycket pengar som folket som bor i "mina" kvarter, och det märktes ju. Men det var charmigt och väldigt vänligt ställe tyckte jag, men såklart ändå skönt att komma hem till bekvämligheterna i Joannas lägenhet... Argentino berättade och pekade ut var olika kändisar i Mocambiques historia hade bott. Poeter, presidenter, domare och fotbollsproffs, Mafalala har varit hem för många viktiga personer (varav de flesta jag inte hade en aning om). Han kan mycket om sin stadsdel, och verkade hysa stor passion för den. Under promenaden runt i Mafalala pratade vi även om Sverige. Det är så svårt att förklara hur det är. Han undrade t ex om vi hade fattiga i Sverige. Ja det har vi ju, det vet jag ju. Men våra "fattiga", det är inte alls samma slags fattiga som de har här. Hur kan man förklara det, enkelt, för någon som inte varit utanför Mocambique? Som trots att jag försökte förklara kanske ändå inte skulle förstå hur jag menade? Men vi försökte faktiskt, på vår bristfälliga portugisiska att förklara hur det är hemma i Sverige. Det var intressant att gå den där och att prata med Argentino. Han är hantverkare och gör väskor som han sedan säljer. De är riktigt fina, och jag beställde en av honom. Det är synd att det är så stor skillnad på folk och folk här. Det skulle vara roligt att lära känna honom bättre. Men det är svårt, vi bor i helt olika världar trots att det är samma stad, det ÄR svårt att vara vänner när man hör till så olika verkligheter, ekonomiskt tex, vilket är en stor faktor faktiskt. Dessutom här i Mocambique är vänskap mellan män och kvinnor nästan otänkbar, atninge har man sex eller så ses man inte alls typ. Så det där sättet man blir kompis med folk hemma, det funkar inte riktigt så här... Dessutom, ja jag blir nojjig när folk försöker bli kompis med en. Vad förväntar dom sig av en? Vill de bara ha pengar av mig? Usch vilken hemsk hemsk människosyn jag verkar ha nu! Men jag har tänkt på det här, och pratat med andra som varit utomlands och de säger också det är svårt med att få lokala kompisar när man bor i utvecklingsländer. Det är så himla orättvist. Men det är sant.
Jag har förresten EN mocambikisk kompis. Jessica jobbade på svenska ambassaden då jag var praktikant där. Jessica tillhör nog den övre medelklassen/överklassen i Maputo, hon är välutbildad, har ett ganska så välbetalt jobb (ja även med svenska mått mätt) och är van att röra sig bland utlänningar. Vår relation är helt jämställd vilket är precis så det ska vara för att man ska kunna bli vän! Hon fick förresten en pippi-docka av mig. Det var en mycket passande present, måste jag säga. Jessica är en stark person, trivs väldigt bra med henne. Hon tog ut mig och Nesim på fredagskvällen. Det blev bar med "livemusik", eller ja en kille i rosa skjorta som sjöng till förinspelad musik... hehe.Lite tacky kanske, men helt ok. Och de hade goda caipirinhas! Väldigt goda... Hrm.
Glömde säga: Fyfan vad kallt det börjar bli här! Det var väldigt kallt att sitta i öppen bil i 35-50 km/h flera timmar i sträck på kvällen och på morgonen, t ex.
Kort!
1. Neism och Argentino i Mafalala.
2. Nesim
3. Barn i Mafalala. Jag bad dom se coola ut, tycker flickan längst fram lyckas bäst. :-)
4. Jag i en av de små gränderna i Mafalala. Finns fullt av dem.
5. Vy över Mafalala.
6. Nesim och Joanna.
7.Lejon. 8. Leopard.
9. Joanna och Nesim i safaribilen.
10. Elefant. 11. Jag och Nesim.
Jag har ju varit i Kruger! Det är en nationalpark i Sydafrika, men en bit finns faktiskt även inne i Mocambqiue också men där finns inga djur. Hur som helst, det var tredje gången för mig, men det var faktiskt skönt att vara där igen. Frisk luft, en massa natur och... det lyxigaste stället jag sovit på hittills! Åhhh... det var så fint och kostade... hrm, en hel del, men ändå mycket mindre än vad det var värt (vi fick ju det där superhemliga specialpriset!). Hur som helst, har försökt fota det där stället, men bilder gör ingen rättvisa. Det var ett typiskt bröllopsreseställe, superfint å sådär... Sängarna var jättemjuka, varje rum hade ett vitt badkar (som jag förståss var tvungen att prova), och det fanns massa vackra detaljer på rummen som små vackra flaskor med schampo och lotion t ex... Maten var god, såklart, och jaja det var fint! Sluttjatat.. Men får jag en massa pengar jag inte behöver då ska jag ta mer er dit allihop! :-)
Vi såg alla coola djur såklart, dem jag sett förut en massa gånger, men coolast denna gång var att se leopard och lejon på riktigt nära håll. Det var första gången jag såg dem så nära. Supervackra djur! Kattdjuren är de mest svåra att få syn på så vi var väldigt nöjda efter den helgen...
Annars så.. veckan har varit lat och inte spec produktiv. Nästa vecka måste bli bättre. Dags att börja med intervjuerna nu, på riktigt. Lite nervös är jag över att hitta tillräckligt med respondenter...
Ja just det! Nesim och jag var i Mafalala fredagen innan Krugerparken. Mafalala är en statsdel i Maputo, en kommun kan man kanske säga med 21 000 invånare, bairro kallas det på portuguisiska. Under kulturfestivalen träffade vi en kille som var därifrån. De håller på att lansera Mafalala som en turistattraktion och försöker locka till sig besökare genom endagsfestivaler. De höll sin tredje festival nu helgen Nesin, Joanna och jag var i Kruger så vi missade den tyvärr. Men iaf, vi fick åtminstone en privattur den där fredagen. Argentino, som han heter, visade oss runt i sina kvarter. Hela området bestod mest av cementhus, ganska enkla, smala jordgränder och plåttak. Påminde väldig mycket om Tabata, förorten utanför Dar es Salaam i Tanzania som jag jobbade på och bodde i under min volontärtjänst 2003-2004. Mafalala var inte urfattigt, men såklart människorna där inte tjänade lika mycket pengar som folket som bor i "mina" kvarter, och det märktes ju. Men det var charmigt och väldigt vänligt ställe tyckte jag, men såklart ändå skönt att komma hem till bekvämligheterna i Joannas lägenhet... Argentino berättade och pekade ut var olika kändisar i Mocambiques historia hade bott. Poeter, presidenter, domare och fotbollsproffs, Mafalala har varit hem för många viktiga personer (varav de flesta jag inte hade en aning om). Han kan mycket om sin stadsdel, och verkade hysa stor passion för den. Under promenaden runt i Mafalala pratade vi även om Sverige. Det är så svårt att förklara hur det är. Han undrade t ex om vi hade fattiga i Sverige. Ja det har vi ju, det vet jag ju. Men våra "fattiga", det är inte alls samma slags fattiga som de har här. Hur kan man förklara det, enkelt, för någon som inte varit utanför Mocambique? Som trots att jag försökte förklara kanske ändå inte skulle förstå hur jag menade? Men vi försökte faktiskt, på vår bristfälliga portugisiska att förklara hur det är hemma i Sverige. Det var intressant att gå den där och att prata med Argentino. Han är hantverkare och gör väskor som han sedan säljer. De är riktigt fina, och jag beställde en av honom. Det är synd att det är så stor skillnad på folk och folk här. Det skulle vara roligt att lära känna honom bättre. Men det är svårt, vi bor i helt olika världar trots att det är samma stad, det ÄR svårt att vara vänner när man hör till så olika verkligheter, ekonomiskt tex, vilket är en stor faktor faktiskt. Dessutom här i Mocambique är vänskap mellan män och kvinnor nästan otänkbar, atninge har man sex eller så ses man inte alls typ. Så det där sättet man blir kompis med folk hemma, det funkar inte riktigt så här... Dessutom, ja jag blir nojjig när folk försöker bli kompis med en. Vad förväntar dom sig av en? Vill de bara ha pengar av mig? Usch vilken hemsk hemsk människosyn jag verkar ha nu! Men jag har tänkt på det här, och pratat med andra som varit utomlands och de säger också det är svårt med att få lokala kompisar när man bor i utvecklingsländer. Det är så himla orättvist. Men det är sant.
Jag har förresten EN mocambikisk kompis. Jessica jobbade på svenska ambassaden då jag var praktikant där. Jessica tillhör nog den övre medelklassen/överklassen i Maputo, hon är välutbildad, har ett ganska så välbetalt jobb (ja även med svenska mått mätt) och är van att röra sig bland utlänningar. Vår relation är helt jämställd vilket är precis så det ska vara för att man ska kunna bli vän! Hon fick förresten en pippi-docka av mig. Det var en mycket passande present, måste jag säga. Jessica är en stark person, trivs väldigt bra med henne. Hon tog ut mig och Nesim på fredagskvällen. Det blev bar med "livemusik", eller ja en kille i rosa skjorta som sjöng till förinspelad musik... hehe.Lite tacky kanske, men helt ok. Och de hade goda caipirinhas! Väldigt goda... Hrm.
Glömde säga: Fyfan vad kallt det börjar bli här! Det var väldigt kallt att sitta i öppen bil i 35-50 km/h flera timmar i sträck på kvällen och på morgonen, t ex.
Kort!
1. Neism och Argentino i Mafalala.
2. Nesim
3. Barn i Mafalala. Jag bad dom se coola ut, tycker flickan längst fram lyckas bäst. :-)
4. Jag i en av de små gränderna i Mafalala. Finns fullt av dem.
5. Vy över Mafalala.
6. Nesim och Joanna.
7.Lejon. 8. Leopard.
9. Joanna och Nesim i safaribilen.
10. Elefant. 11. Jag och Nesim.
Thursday, May 27, 2010
om kommentarer
nu ska ni kunna kommentera utan att behöva registrera er och annat krångel. så lämna gärna ett litet spår så jag vet att ni varit här...
BEIJOS!!!
BEIJOS!!!
hittills
Hej alla!
Nu var det flera dagar sen jag skrev. Mest känner jag att jag inte har något nytt att berätta för er längre. Så är det inte förstås...
Det har varit kulturfestival här, eller mer ett femdagars firande av internationella kulturdagen med ett "aldeia cultural", kulturby enkelt översatt. Det har spelats musik, det har dansats, folk har visat upp konst och hantverk... Mycket helt enkelt. I tisdags skulle vi egentliugen ut på kareoke på klubben Gil Vicente, men det blev mycket roligare att stanna ute och kolla på de sista uppträdandena. De var skitbra, äntligen riktigt lokalt, på det lokala språket härifrån regionen och allt. De spelade och dansade, mycket rytm, mycket heeeelt omöjliga rörelser, ascoola men väldigt långt bort från våra "små grodorna" eller något som ryms inom den lationamerikanska danstraditionen... Nåt helt annat helt enkelt. Så fantastiskt coolt, de var jätteduktiga. Så ja tisdagkvällen blev sen den också.
Annars hittills i veckan har jag inte fått så mycket gjort tycker jag. En del tankeverksamhet såklart, lite har jag fått ner på papper som jag ska be mina handledare ge mig feedback på. Kanske kanske kan det lösa sig, kanske kanske så att jag kan sätta igång "på riktigt" nästa vecka redan. Vore bra. Hm. Tiden går ju, får inte släpa benen efter mig för mycket känner jag ju.
Idag gick Nesim och jag till UNDP-kontoret här i Maputo. Det var en bra bit att gå och jag är glad att ha fått sällskap den biten.... Återigen ett tillfälle då jag är glad att det är svalare här just nu. På UNDP hade jag stämt möte med min blivande handledare. Hon var jättetrevlig, och försökte förklara för mig vad det var hon gjorde på UNDP och vad det är jag kommer kunna få göra... Jag måste ju välja sen vad det är jag ska fokusera på. Jag var ungefär lika förvirrad när jag gick som när jag kom till mötet hehe... Jag ska alltså jobba inom uppföljning och utvärdering (ja låter inte så kul men..). Min handledare är anställd som expert inom området och ansvarar för att utvärderingar blir gjorda, anställer konsulter för att utvärdera projekten som UNDP driver, men även för den egna organisationen eller andra FN-organ, utbildar personal i dessa frågor och utvecklar verktygen för att möjliggöra uppföljning och utvärdering av FN-arbetet i Maputo. Och jag ska assistera i det här. I nåt av det här. Ungefär så. Rent konkret vet jag alltså inte riktigt, kan ju inte säga vad jag "vill" göra än, men jag har fått utvärderings"bibeln" som jag ska läsa igenom, och har fått en massa dokument skickade till mig... Börjar inte förrän i slutet av juli men hon föreslog att jag skulle komma förbi några fredagar så hon kunde börja sätta mig in i arbetet... Hon sa att det fanns mycket att göra och att jag inte skulle oroa mig; jag kommer hålla mig upptagen... :-) Spännande det här, längtar till juli!!
I övrigt börjar superkugerhelgen närma sig! Kruger är en nationalpark som ligger till största delen i Sydafrika. Joanna, Nesim och jag ska ta bilen över till Sydafrika och åka in till Krugerparken. Jag har varit där två gånger förut, men denna gång ska vi bo jättelyxigt för mycket mindre pengar än det kostar för Joanna har lyckats få ett "confidential special price" eller nåt sånt. Jag kände väl lite att Kruger igen, ingen big deal jag har ju varit där så mycket redan, sett alla Big Five och mer därtill men Nesim och Joanna är båda så entusiastiska att det smittar faktiskt av sig... :-) Så nu känner jag att det ska bli jätteroligt! "Alla" andra ska dra till en musikfestival som är i Swaziland över helgen, men det kändes meckigt att ordna med boende och biljetter och allt att det inte kändes värt det. Nej Kruger blir superbra känner jag. Ska ta bilder förstås (fast jag har tusen bilder på elefanter och giraffer hemma redan hehe).
Annars å... Jag mår bra! På riktigt liksom, MÅR bra. Klart jag suckar och sliter mitt hår över uppsatsen (suck!), men jag känner mig lyckligare, faktiskt gladare än jag gjort på länge länge. Det är himla skönt. Jag har mina teorier om varför jag mår bättre. Men bland annat är det ju såklart så att jag trivs här, vilket syns på mig såklart (sa mamma iaf. :-) ) Saknar dom därhemma men det här var bra för mig. Att åka hit.
Jag får bo kvar hos Joanna lite längre. Vårt samboende funkar bra. Hon är schysst, vi kommer bra överrens, och lägenheten är bara så fantastisk... Och jag tröttnar aldrig att kolla på havet. Havet... Som tydligen är blåare nu på vintern.
Försöker ta kort, försöker fånga min vardag... Såg en död råtta idag, den ska ni vara glad att jag inte tog kort på... Blä!
Pratade med våra vakter idag, jag ska få följa med dem hem till dem. De bor i varsin förort, vilket såklart är en helt annan del av Maputo än där jag bor nu. Mer om kvateret där jag bor vid ett senare tillfälle.
Åh tusan, nu blev det sådär sent igen.
Nog om mig! Vad har NI för er?
Ok vilket bildovänligt bloggprogram det här är. Beskriver bilderna här:
1. Från festivalen i tisdags!
2. Så ser den ut, utvärderingsbibeln! Måste säkert lära mig den från pärm till pärm.. Gaaaah!! :S
3. Ett cafe vi mellanlandade i på vägen hem. Ett ställe där jag varit en gång förut, känns som en oas av grönska mitt i ett bostadsområde. Ligger som i en park/trädgård, välskött och känns lite malplacerad i området. De hade iaf ett fantastiskt utbud av olika sorters kaffedrinkar, milkshakes, smoothies etc. Dit ska vi gå igen bestämde vi. Det var svårt att ta kort på hur det såg ut inuti. Det är liksom runt, och en massa växter överallt. Ser ut som en plantskola med lite bord i... Fridfullt, vackert, de spelade sofistikerad latinamerikansk musik.
4. Nesim beställde en apelsinsmoothie och jag en glasskaffe innehållandes kaffe, kaffeglass, kondenserad mjälk, choklad, säkert nåt mer också. Smakade:godis. Mums.
Nu var det flera dagar sen jag skrev. Mest känner jag att jag inte har något nytt att berätta för er längre. Så är det inte förstås...
Det har varit kulturfestival här, eller mer ett femdagars firande av internationella kulturdagen med ett "aldeia cultural", kulturby enkelt översatt. Det har spelats musik, det har dansats, folk har visat upp konst och hantverk... Mycket helt enkelt. I tisdags skulle vi egentliugen ut på kareoke på klubben Gil Vicente, men det blev mycket roligare att stanna ute och kolla på de sista uppträdandena. De var skitbra, äntligen riktigt lokalt, på det lokala språket härifrån regionen och allt. De spelade och dansade, mycket rytm, mycket heeeelt omöjliga rörelser, ascoola men väldigt långt bort från våra "små grodorna" eller något som ryms inom den lationamerikanska danstraditionen... Nåt helt annat helt enkelt. Så fantastiskt coolt, de var jätteduktiga. Så ja tisdagkvällen blev sen den också.
Annars hittills i veckan har jag inte fått så mycket gjort tycker jag. En del tankeverksamhet såklart, lite har jag fått ner på papper som jag ska be mina handledare ge mig feedback på. Kanske kanske kan det lösa sig, kanske kanske så att jag kan sätta igång "på riktigt" nästa vecka redan. Vore bra. Hm. Tiden går ju, får inte släpa benen efter mig för mycket känner jag ju.
Idag gick Nesim och jag till UNDP-kontoret här i Maputo. Det var en bra bit att gå och jag är glad att ha fått sällskap den biten.... Återigen ett tillfälle då jag är glad att det är svalare här just nu. På UNDP hade jag stämt möte med min blivande handledare. Hon var jättetrevlig, och försökte förklara för mig vad det var hon gjorde på UNDP och vad det är jag kommer kunna få göra... Jag måste ju välja sen vad det är jag ska fokusera på. Jag var ungefär lika förvirrad när jag gick som när jag kom till mötet hehe... Jag ska alltså jobba inom uppföljning och utvärdering (ja låter inte så kul men..). Min handledare är anställd som expert inom området och ansvarar för att utvärderingar blir gjorda, anställer konsulter för att utvärdera projekten som UNDP driver, men även för den egna organisationen eller andra FN-organ, utbildar personal i dessa frågor och utvecklar verktygen för att möjliggöra uppföljning och utvärdering av FN-arbetet i Maputo. Och jag ska assistera i det här. I nåt av det här. Ungefär så. Rent konkret vet jag alltså inte riktigt, kan ju inte säga vad jag "vill" göra än, men jag har fått utvärderings"bibeln" som jag ska läsa igenom, och har fått en massa dokument skickade till mig... Börjar inte förrän i slutet av juli men hon föreslog att jag skulle komma förbi några fredagar så hon kunde börja sätta mig in i arbetet... Hon sa att det fanns mycket att göra och att jag inte skulle oroa mig; jag kommer hålla mig upptagen... :-) Spännande det här, längtar till juli!!
I övrigt börjar superkugerhelgen närma sig! Kruger är en nationalpark som ligger till största delen i Sydafrika. Joanna, Nesim och jag ska ta bilen över till Sydafrika och åka in till Krugerparken. Jag har varit där två gånger förut, men denna gång ska vi bo jättelyxigt för mycket mindre pengar än det kostar för Joanna har lyckats få ett "confidential special price" eller nåt sånt. Jag kände väl lite att Kruger igen, ingen big deal jag har ju varit där så mycket redan, sett alla Big Five och mer därtill men Nesim och Joanna är båda så entusiastiska att det smittar faktiskt av sig... :-) Så nu känner jag att det ska bli jätteroligt! "Alla" andra ska dra till en musikfestival som är i Swaziland över helgen, men det kändes meckigt att ordna med boende och biljetter och allt att det inte kändes värt det. Nej Kruger blir superbra känner jag. Ska ta bilder förstås (fast jag har tusen bilder på elefanter och giraffer hemma redan hehe).
Annars å... Jag mår bra! På riktigt liksom, MÅR bra. Klart jag suckar och sliter mitt hår över uppsatsen (suck!), men jag känner mig lyckligare, faktiskt gladare än jag gjort på länge länge. Det är himla skönt. Jag har mina teorier om varför jag mår bättre. Men bland annat är det ju såklart så att jag trivs här, vilket syns på mig såklart (sa mamma iaf. :-) ) Saknar dom därhemma men det här var bra för mig. Att åka hit.
Jag får bo kvar hos Joanna lite längre. Vårt samboende funkar bra. Hon är schysst, vi kommer bra överrens, och lägenheten är bara så fantastisk... Och jag tröttnar aldrig att kolla på havet. Havet... Som tydligen är blåare nu på vintern.
Försöker ta kort, försöker fånga min vardag... Såg en död råtta idag, den ska ni vara glad att jag inte tog kort på... Blä!
Pratade med våra vakter idag, jag ska få följa med dem hem till dem. De bor i varsin förort, vilket såklart är en helt annan del av Maputo än där jag bor nu. Mer om kvateret där jag bor vid ett senare tillfälle.
Åh tusan, nu blev det sådär sent igen.
Nog om mig! Vad har NI för er?
Ok vilket bildovänligt bloggprogram det här är. Beskriver bilderna här:
1. Från festivalen i tisdags!
2. Så ser den ut, utvärderingsbibeln! Måste säkert lära mig den från pärm till pärm.. Gaaaah!! :S
3. Ett cafe vi mellanlandade i på vägen hem. Ett ställe där jag varit en gång förut, känns som en oas av grönska mitt i ett bostadsområde. Ligger som i en park/trädgård, välskött och känns lite malplacerad i området. De hade iaf ett fantastiskt utbud av olika sorters kaffedrinkar, milkshakes, smoothies etc. Dit ska vi gå igen bestämde vi. Det var svårt att ta kort på hur det såg ut inuti. Det är liksom runt, och en massa växter överallt. Ser ut som en plantskola med lite bord i... Fridfullt, vackert, de spelade sofistikerad latinamerikansk musik.
4. Nesim beställde en apelsinsmoothie och jag en glasskaffe innehållandes kaffe, kaffeglass, kondenserad mjälk, choklad, säkert nåt mer också. Smakade:godis. Mums.
Sunday, May 23, 2010
rapport från helgen (nope, inga detaljer) ;-)
det är kulturfestival här, de har monterat ihop två stora scener mitt på gatan nere i baixan ("downtown"), det har spelats och dansats, varit mycket livemusik och mycket folk. det har varit trevligt, hängde där lite i fredags och igår natt. har kommit hem riktigt sen båda nätterna, så man kan väl säga att jag har haft det bra.. :-)
hur det än blir så verkar man alltid hamna med skandinaver när man är ute. inte så konstigt kanske, nu har jag hängt med Nesims bekanta, som blev mina bekanta/polare under fredagen och som jag senare hängde med även på lördagnattens äventyr och som jag antagligen kommer träffa igen. trevligt gäng, och då blir det ju sena nätter.
Fint att uppleva lite Maputonätter igen. Jepp, fortfarande förälskad i staden.
maten under lördagen bestod av SUSHI till lunch, jätteuspergodast (superlativ, Andreas , till dig :P), sedan åkte jag och Joanna och handlade väldigt mycket musslor på fiskmarknaden (ska ta kort nästa gång jag lovar), lagade förstås till ALLA och åt tills vi storknade, sen åt vi lite till och det fanns fortfarande en massa musslor kvar.. Som vi fick slänga för det är ju inget att spara på.. Joanna kokade musslorna i vitt vin, tomat, lök, vitlök, färsk koriander och färsk persilja (tror jag det var). Tror jag ska veta hur hon gjorde, så jag ska kunna göra om det nästa gång. Supergodast det med.
Ja å idag, en väldigt lat dag med Vänner (serien),å så jag var och lunchade hos Sergios kusin och hennes familj. Det var supermysigt. Jag tänkte återigen på att jag trivs med att äta i familj, eller många runt bordet. De var mycket gästvänliga och trevliga och jag hoppas få träffa dem igen.
svårt har det varit att ta tag i uppsatsen, särskilt under helgen. det finns alltid annat att göra i den här staden, och andra är ju lediga under helgen... men imorgon är det måndag igen, ny arbetsvecka, hoppas den blir produktiv. det måste den bli. med början imorgon, tidigt. därför måste jag gå och lägga mig nu nu nu.
boa noite!!
hur det än blir så verkar man alltid hamna med skandinaver när man är ute. inte så konstigt kanske, nu har jag hängt med Nesims bekanta, som blev mina bekanta/polare under fredagen och som jag senare hängde med även på lördagnattens äventyr och som jag antagligen kommer träffa igen. trevligt gäng, och då blir det ju sena nätter.
Fint att uppleva lite Maputonätter igen. Jepp, fortfarande förälskad i staden.
maten under lördagen bestod av SUSHI till lunch, jätteuspergodast (superlativ, Andreas , till dig :P), sedan åkte jag och Joanna och handlade väldigt mycket musslor på fiskmarknaden (ska ta kort nästa gång jag lovar), lagade förstås till ALLA och åt tills vi storknade, sen åt vi lite till och det fanns fortfarande en massa musslor kvar.. Som vi fick slänga för det är ju inget att spara på.. Joanna kokade musslorna i vitt vin, tomat, lök, vitlök, färsk koriander och färsk persilja (tror jag det var). Tror jag ska veta hur hon gjorde, så jag ska kunna göra om det nästa gång. Supergodast det med.
Ja å idag, en väldigt lat dag med Vänner (serien),å så jag var och lunchade hos Sergios kusin och hennes familj. Det var supermysigt. Jag tänkte återigen på att jag trivs med att äta i familj, eller många runt bordet. De var mycket gästvänliga och trevliga och jag hoppas få träffa dem igen.
svårt har det varit att ta tag i uppsatsen, särskilt under helgen. det finns alltid annat att göra i den här staden, och andra är ju lediga under helgen... men imorgon är det måndag igen, ny arbetsvecka, hoppas den blir produktiv. det måste den bli. med början imorgon, tidigt. därför måste jag gå och lägga mig nu nu nu.
boa noite!!
Subscribe to:
Posts (Atom)
