Intervjuerna har verkligen kommit igång på allvar! Förra tisdagen kväll körde jag allra första, med Jessica. Sen bara har det rullat på! Precis som jag trodde och hoppades har en kontakt lett mig till en eller flera mer, och så har det rullat på.. Träffade några verkliga nyckelpersoner på onsdagen, två studenter som är aktiva inom MDM (partiet jag undersöker). De har hänvisat mig vidare till en massa fler personer, sympatisörer och medlemmar. Intervjuerna... Ja de går bättre och bättre. Jag känner mig säkrare för varje intervju. Men i början, jisses, jag fattade inte hur man skulle göra. Hade min lilla intervjuguide med mina frågor men de kändes fel och liksom aviga... Men sen liksom blev jag säkrare i hela situationen. Jag är fortfarande lite förvirrad kanske, rent generellt om uppsatsen, men intervjuerna känns allt bättre i alla fall. Har en massa aintervjuer inbokade för i helgen också. De där MDM-killarna ska dessutom transkribera åt mig Det är så himla skönt att slippa göra det själv att jag gärna betalar en slant för det.
Ännu en helg har gått... Vi fick fint besök från Pretoria, Sydafrika! Två svenska studenter, varav en vi (jag och Nesim) träffade vi på MFS-kursen innan vi åkte från Sverige. Vi hade ett fullt schema planerat för dem i Maputo. Och helgen blev skitbra, de verkade riktigt nöjda. De var bara här från torsdag till söndag innan de ska vidare till Beira (dit jag också ska i början av juli). Ni ska få höra! Vänta bara!
Åh! min kamera har gått sönder!
to be continued...
Tuesday, June 15, 2010
Thursday, June 10, 2010
ännu en vecka a.
Tjena!
Så, ännu en vecka!
Helgen lite först.
Söndag, 6 juni, åkte jag och flickorna (Nesim, Katarine och Lisa) till Catembe, alltså tog färjan över bukten till andra sidan. Catembe är väl nån slags förort till Maputo, eller tja, kanske lite mycket att kalla det en förort då, mer ett litet samhälle. men i alla fall man tar färjan eller båten över. Stranden är rätt fin, och den känns renare än den vid stan. Vi gick längst stranden, sen åt vi gott vid ett hotell och sen så låg vi vid stranden en stund och Nesim och jag badade! Det var kallt, först, men sen var det riktigt skönt. Hotellet vi åt på var förresten samma ställe som jag först åt skaldjur, alltså för första gången. Det var när jag var i Maputo senast, och det var den hotellrestaurangen jag smakade skaldjur första gången och oh-my-GOD vad gott det var! Så från den dagen var inte jag vegetarian längre. Nej det var inte lika gott som senast... Hemma upptäckte jag att jag dagen till ära fått en fin bonnabränna.. Nåja, vi skulle ju bättra på färgen, hade vi sagt...:-) Nåväl, i och med vår utflykt missade vi ambassadörens nationaldags-mottagning på residenset. Enligt ryktet bjöds det både på sill och snaps och lax, och det var barnkör och vuxna men inga "mittemellan", alltså unga. Hm, undrar varför? ;-) Och jag funderade lite på nationaldagen och tycker det finns ju ingen egentlig riktig anledning att fira just den 6e juni, eller hur? Men Sverige är bra, jäkligt bra t o m, så jag tog några minuter till att vara tacksam över det i alla fall. Och till att jag saknar den svenska sommaren. Men det är rätt trevligt här ändå, trots att det är "vinter". Det har inte varit lika "kallt" här de senaste dagarna, vilket har varit skönt såklart. Jag menar, vi kan ju t o m bada. Undrar hur det blir till midsommar, om de har tänkt ha något då? Tror att jag och Niklas pratade om att fira midsommar. På söndagskvällen fanns ännu lite energi kvar över till att gå på konsert på Nucleo do Arte. Minns inte vad gruppen heter, men gud vad de var bra...
Lördagen, åh lördagen, underbara UNDERBARA lördag.. Ett gott exempel på hur bra man har det här! i alla fall jag.... Vaknade alldeles sällskapssjuk, konstarerade att det var fantastiskt väder (såklart) satte mig vid datorn och hittade Niklas online på facebook. Frågade om han inte ville käka frukost med mig men det hade han redan gjort så jag åt hemma och vi bestämde att i skulle ses efter att han skrivit ut en massa jobb om han skulle behöva sitta med under dagen. Jag skulle ta med något så jag kunde sitta och läsa jag också. Vi hamnade vid Jardim dos profesores, vid ett kafé där som är nog en av stans dyraste ställen men det ligger precis vid sluttningen ner mot baixan (området där jag bor, Polana, typ en av innerstadsområdena, finare ställe, det ligger liksom högre än det vi kallar "baixan" de mindre fancy delarna av centrala staden). I alla fall, jag har börjat upptäcka hur betagen jag kan bli av vyer (blev det inte förut vad jag kan minnas? betyder det att jag börjar bli gammal/äldre?) och det här stället vi satte oss vid har en helt fantastisk vy, över havet å allt. Åh vad jag njöt att att sitta där. Klockan var väl närmare 11 när vi satte oss där. Vi gick vid 17.30 (ops). Det blev kaffe föst, sen kom Graciela, spanjorska, Niklas jobbarkompis från UNDP och vi fick förstås inget gjort, så gick hon och det blev tid för lunch, å så kom hon tillbaka med sin guatemalienske pojkvän Brian och de tog några öl och vi blev allihop kvar. Det var sol, fantastisk vy, underbart sällskap, jag kunde nog inte må så mycket bättre.... Det pratades om allt möjligt, men så kom vi in på svenskar och svenskheten.... Vilket var intressant att sitta och diskutera och få höra andras upplevelser och åsikter om den kultur man är uppväxt och indoktrinerad i. Blev mycket generaliseringar men där väl det man får ta? :-)
Jag följde med Niklas hem sen och vi och två killar till spelade fotboll (dataspelet) och åt tills två av oss tröttnade och gick vidare. Var ingen som ville göra nåt (Jessica hade lovat men hon bangade), och flickorna satt hos Lisa och Katerine så jag gick dit, hängde, drack lite vin och kollade på vänner. Sen var det trots allt dags att sova så det gjorde vi å så var ännu en helg förbi.
1. Maputo i horisonten. Vy från Catembe. Flickan som letar snäckor (och inte är ledsen) är Lisa.
2. Båtar i Catembe.
3. Lisa på stranden.
4. Nesim och jag brukar sitta på ett café vid hörnet av Av. Eduardo Mondlane med Av. Mártires do Machava. Det är vårt stammis-ställe numera. Men oavsett vart vi hamnar blir det alltid samma beställning: En Galão till henne, och en café meia letie/com leite till mig. Och så ser det ut.
5. Bandet från i söndags kväll.
Så, ännu en vecka!
Helgen lite först.
Söndag, 6 juni, åkte jag och flickorna (Nesim, Katarine och Lisa) till Catembe, alltså tog färjan över bukten till andra sidan. Catembe är väl nån slags förort till Maputo, eller tja, kanske lite mycket att kalla det en förort då, mer ett litet samhälle. men i alla fall man tar färjan eller båten över. Stranden är rätt fin, och den känns renare än den vid stan. Vi gick längst stranden, sen åt vi gott vid ett hotell och sen så låg vi vid stranden en stund och Nesim och jag badade! Det var kallt, först, men sen var det riktigt skönt. Hotellet vi åt på var förresten samma ställe som jag först åt skaldjur, alltså för första gången. Det var när jag var i Maputo senast, och det var den hotellrestaurangen jag smakade skaldjur första gången och oh-my-GOD vad gott det var! Så från den dagen var inte jag vegetarian längre. Nej det var inte lika gott som senast... Hemma upptäckte jag att jag dagen till ära fått en fin bonnabränna.. Nåja, vi skulle ju bättra på färgen, hade vi sagt...:-) Nåväl, i och med vår utflykt missade vi ambassadörens nationaldags-mottagning på residenset. Enligt ryktet bjöds det både på sill och snaps och lax, och det var barnkör och vuxna men inga "mittemellan", alltså unga. Hm, undrar varför? ;-) Och jag funderade lite på nationaldagen och tycker det finns ju ingen egentlig riktig anledning att fira just den 6e juni, eller hur? Men Sverige är bra, jäkligt bra t o m, så jag tog några minuter till att vara tacksam över det i alla fall. Och till att jag saknar den svenska sommaren. Men det är rätt trevligt här ändå, trots att det är "vinter". Det har inte varit lika "kallt" här de senaste dagarna, vilket har varit skönt såklart. Jag menar, vi kan ju t o m bada. Undrar hur det blir till midsommar, om de har tänkt ha något då? Tror att jag och Niklas pratade om att fira midsommar. På söndagskvällen fanns ännu lite energi kvar över till att gå på konsert på Nucleo do Arte. Minns inte vad gruppen heter, men gud vad de var bra...
Lördagen, åh lördagen, underbara UNDERBARA lördag.. Ett gott exempel på hur bra man har det här! i alla fall jag.... Vaknade alldeles sällskapssjuk, konstarerade att det var fantastiskt väder (såklart) satte mig vid datorn och hittade Niklas online på facebook. Frågade om han inte ville käka frukost med mig men det hade han redan gjort så jag åt hemma och vi bestämde att i skulle ses efter att han skrivit ut en massa jobb om han skulle behöva sitta med under dagen. Jag skulle ta med något så jag kunde sitta och läsa jag också. Vi hamnade vid Jardim dos profesores, vid ett kafé där som är nog en av stans dyraste ställen men det ligger precis vid sluttningen ner mot baixan (området där jag bor, Polana, typ en av innerstadsområdena, finare ställe, det ligger liksom högre än det vi kallar "baixan" de mindre fancy delarna av centrala staden). I alla fall, jag har börjat upptäcka hur betagen jag kan bli av vyer (blev det inte förut vad jag kan minnas? betyder det att jag börjar bli gammal/äldre?) och det här stället vi satte oss vid har en helt fantastisk vy, över havet å allt. Åh vad jag njöt att att sitta där. Klockan var väl närmare 11 när vi satte oss där. Vi gick vid 17.30 (ops). Det blev kaffe föst, sen kom Graciela, spanjorska, Niklas jobbarkompis från UNDP och vi fick förstås inget gjort, så gick hon och det blev tid för lunch, å så kom hon tillbaka med sin guatemalienske pojkvän Brian och de tog några öl och vi blev allihop kvar. Det var sol, fantastisk vy, underbart sällskap, jag kunde nog inte må så mycket bättre.... Det pratades om allt möjligt, men så kom vi in på svenskar och svenskheten.... Vilket var intressant att sitta och diskutera och få höra andras upplevelser och åsikter om den kultur man är uppväxt och indoktrinerad i. Blev mycket generaliseringar men där väl det man får ta? :-)
Jag följde med Niklas hem sen och vi och två killar till spelade fotboll (dataspelet) och åt tills två av oss tröttnade och gick vidare. Var ingen som ville göra nåt (Jessica hade lovat men hon bangade), och flickorna satt hos Lisa och Katerine så jag gick dit, hängde, drack lite vin och kollade på vänner. Sen var det trots allt dags att sova så det gjorde vi å så var ännu en helg förbi.
1. Maputo i horisonten. Vy från Catembe. Flickan som letar snäckor (och inte är ledsen) är Lisa.
2. Båtar i Catembe.
3. Lisa på stranden.
4. Nesim och jag brukar sitta på ett café vid hörnet av Av. Eduardo Mondlane med Av. Mártires do Machava. Det är vårt stammis-ställe numera. Men oavsett vart vi hamnar blir det alltid samma beställning: En Galão till henne, och en café meia letie/com leite till mig. Och så ser det ut.
5. Bandet från i söndags kväll.
Thursday, June 3, 2010
Mafalala och Kruger
Jag har inte skrivit på nästan en vecka... Shit. Nåväl.
Jag har ju varit i Kruger! Det är en nationalpark i Sydafrika, men en bit finns faktiskt även inne i Mocambqiue också men där finns inga djur. Hur som helst, det var tredje gången för mig, men det var faktiskt skönt att vara där igen. Frisk luft, en massa natur och... det lyxigaste stället jag sovit på hittills! Åhhh... det var så fint och kostade... hrm, en hel del, men ändå mycket mindre än vad det var värt (vi fick ju det där superhemliga specialpriset!). Hur som helst, har försökt fota det där stället, men bilder gör ingen rättvisa. Det var ett typiskt bröllopsreseställe, superfint å sådär... Sängarna var jättemjuka, varje rum hade ett vitt badkar (som jag förståss var tvungen att prova), och det fanns massa vackra detaljer på rummen som små vackra flaskor med schampo och lotion t ex... Maten var god, såklart, och jaja det var fint! Sluttjatat.. Men får jag en massa pengar jag inte behöver då ska jag ta mer er dit allihop! :-)
Vi såg alla coola djur såklart, dem jag sett förut en massa gånger, men coolast denna gång var att se leopard och lejon på riktigt nära håll. Det var första gången jag såg dem så nära. Supervackra djur! Kattdjuren är de mest svåra att få syn på så vi var väldigt nöjda efter den helgen...
Annars så.. veckan har varit lat och inte spec produktiv. Nästa vecka måste bli bättre. Dags att börja med intervjuerna nu, på riktigt. Lite nervös är jag över att hitta tillräckligt med respondenter...
Ja just det! Nesim och jag var i Mafalala fredagen innan Krugerparken. Mafalala är en statsdel i Maputo, en kommun kan man kanske säga med 21 000 invånare, bairro kallas det på portuguisiska. Under kulturfestivalen träffade vi en kille som var därifrån. De håller på att lansera Mafalala som en turistattraktion och försöker locka till sig besökare genom endagsfestivaler. De höll sin tredje festival nu helgen Nesin, Joanna och jag var i Kruger så vi missade den tyvärr. Men iaf, vi fick åtminstone en privattur den där fredagen. Argentino, som han heter, visade oss runt i sina kvarter. Hela området bestod mest av cementhus, ganska enkla, smala jordgränder och plåttak. Påminde väldig mycket om Tabata, förorten utanför Dar es Salaam i Tanzania som jag jobbade på och bodde i under min volontärtjänst 2003-2004. Mafalala var inte urfattigt, men såklart människorna där inte tjänade lika mycket pengar som folket som bor i "mina" kvarter, och det märktes ju. Men det var charmigt och väldigt vänligt ställe tyckte jag, men såklart ändå skönt att komma hem till bekvämligheterna i Joannas lägenhet... Argentino berättade och pekade ut var olika kändisar i Mocambiques historia hade bott. Poeter, presidenter, domare och fotbollsproffs, Mafalala har varit hem för många viktiga personer (varav de flesta jag inte hade en aning om). Han kan mycket om sin stadsdel, och verkade hysa stor passion för den. Under promenaden runt i Mafalala pratade vi även om Sverige. Det är så svårt att förklara hur det är. Han undrade t ex om vi hade fattiga i Sverige. Ja det har vi ju, det vet jag ju. Men våra "fattiga", det är inte alls samma slags fattiga som de har här. Hur kan man förklara det, enkelt, för någon som inte varit utanför Mocambique? Som trots att jag försökte förklara kanske ändå inte skulle förstå hur jag menade? Men vi försökte faktiskt, på vår bristfälliga portugisiska att förklara hur det är hemma i Sverige. Det var intressant att gå den där och att prata med Argentino. Han är hantverkare och gör väskor som han sedan säljer. De är riktigt fina, och jag beställde en av honom. Det är synd att det är så stor skillnad på folk och folk här. Det skulle vara roligt att lära känna honom bättre. Men det är svårt, vi bor i helt olika världar trots att det är samma stad, det ÄR svårt att vara vänner när man hör till så olika verkligheter, ekonomiskt tex, vilket är en stor faktor faktiskt. Dessutom här i Mocambique är vänskap mellan män och kvinnor nästan otänkbar, atninge har man sex eller så ses man inte alls typ. Så det där sättet man blir kompis med folk hemma, det funkar inte riktigt så här... Dessutom, ja jag blir nojjig när folk försöker bli kompis med en. Vad förväntar dom sig av en? Vill de bara ha pengar av mig? Usch vilken hemsk hemsk människosyn jag verkar ha nu! Men jag har tänkt på det här, och pratat med andra som varit utomlands och de säger också det är svårt med att få lokala kompisar när man bor i utvecklingsländer. Det är så himla orättvist. Men det är sant.
Jag har förresten EN mocambikisk kompis. Jessica jobbade på svenska ambassaden då jag var praktikant där. Jessica tillhör nog den övre medelklassen/överklassen i Maputo, hon är välutbildad, har ett ganska så välbetalt jobb (ja även med svenska mått mätt) och är van att röra sig bland utlänningar. Vår relation är helt jämställd vilket är precis så det ska vara för att man ska kunna bli vän! Hon fick förresten en pippi-docka av mig. Det var en mycket passande present, måste jag säga. Jessica är en stark person, trivs väldigt bra med henne. Hon tog ut mig och Nesim på fredagskvällen. Det blev bar med "livemusik", eller ja en kille i rosa skjorta som sjöng till förinspelad musik... hehe.Lite tacky kanske, men helt ok. Och de hade goda caipirinhas! Väldigt goda... Hrm.
Glömde säga: Fyfan vad kallt det börjar bli här! Det var väldigt kallt att sitta i öppen bil i 35-50 km/h flera timmar i sträck på kvällen och på morgonen, t ex.
Kort!
1. Neism och Argentino i Mafalala.
2. Nesim
3. Barn i Mafalala. Jag bad dom se coola ut, tycker flickan längst fram lyckas bäst. :-)
4. Jag i en av de små gränderna i Mafalala. Finns fullt av dem.
5. Vy över Mafalala.
6. Nesim och Joanna.
7.Lejon. 8. Leopard.
9. Joanna och Nesim i safaribilen.
10. Elefant. 11. Jag och Nesim.
Jag har ju varit i Kruger! Det är en nationalpark i Sydafrika, men en bit finns faktiskt även inne i Mocambqiue också men där finns inga djur. Hur som helst, det var tredje gången för mig, men det var faktiskt skönt att vara där igen. Frisk luft, en massa natur och... det lyxigaste stället jag sovit på hittills! Åhhh... det var så fint och kostade... hrm, en hel del, men ändå mycket mindre än vad det var värt (vi fick ju det där superhemliga specialpriset!). Hur som helst, har försökt fota det där stället, men bilder gör ingen rättvisa. Det var ett typiskt bröllopsreseställe, superfint å sådär... Sängarna var jättemjuka, varje rum hade ett vitt badkar (som jag förståss var tvungen att prova), och det fanns massa vackra detaljer på rummen som små vackra flaskor med schampo och lotion t ex... Maten var god, såklart, och jaja det var fint! Sluttjatat.. Men får jag en massa pengar jag inte behöver då ska jag ta mer er dit allihop! :-)
Vi såg alla coola djur såklart, dem jag sett förut en massa gånger, men coolast denna gång var att se leopard och lejon på riktigt nära håll. Det var första gången jag såg dem så nära. Supervackra djur! Kattdjuren är de mest svåra att få syn på så vi var väldigt nöjda efter den helgen...
Annars så.. veckan har varit lat och inte spec produktiv. Nästa vecka måste bli bättre. Dags att börja med intervjuerna nu, på riktigt. Lite nervös är jag över att hitta tillräckligt med respondenter...
Ja just det! Nesim och jag var i Mafalala fredagen innan Krugerparken. Mafalala är en statsdel i Maputo, en kommun kan man kanske säga med 21 000 invånare, bairro kallas det på portuguisiska. Under kulturfestivalen träffade vi en kille som var därifrån. De håller på att lansera Mafalala som en turistattraktion och försöker locka till sig besökare genom endagsfestivaler. De höll sin tredje festival nu helgen Nesin, Joanna och jag var i Kruger så vi missade den tyvärr. Men iaf, vi fick åtminstone en privattur den där fredagen. Argentino, som han heter, visade oss runt i sina kvarter. Hela området bestod mest av cementhus, ganska enkla, smala jordgränder och plåttak. Påminde väldig mycket om Tabata, förorten utanför Dar es Salaam i Tanzania som jag jobbade på och bodde i under min volontärtjänst 2003-2004. Mafalala var inte urfattigt, men såklart människorna där inte tjänade lika mycket pengar som folket som bor i "mina" kvarter, och det märktes ju. Men det var charmigt och väldigt vänligt ställe tyckte jag, men såklart ändå skönt att komma hem till bekvämligheterna i Joannas lägenhet... Argentino berättade och pekade ut var olika kändisar i Mocambiques historia hade bott. Poeter, presidenter, domare och fotbollsproffs, Mafalala har varit hem för många viktiga personer (varav de flesta jag inte hade en aning om). Han kan mycket om sin stadsdel, och verkade hysa stor passion för den. Under promenaden runt i Mafalala pratade vi även om Sverige. Det är så svårt att förklara hur det är. Han undrade t ex om vi hade fattiga i Sverige. Ja det har vi ju, det vet jag ju. Men våra "fattiga", det är inte alls samma slags fattiga som de har här. Hur kan man förklara det, enkelt, för någon som inte varit utanför Mocambique? Som trots att jag försökte förklara kanske ändå inte skulle förstå hur jag menade? Men vi försökte faktiskt, på vår bristfälliga portugisiska att förklara hur det är hemma i Sverige. Det var intressant att gå den där och att prata med Argentino. Han är hantverkare och gör väskor som han sedan säljer. De är riktigt fina, och jag beställde en av honom. Det är synd att det är så stor skillnad på folk och folk här. Det skulle vara roligt att lära känna honom bättre. Men det är svårt, vi bor i helt olika världar trots att det är samma stad, det ÄR svårt att vara vänner när man hör till så olika verkligheter, ekonomiskt tex, vilket är en stor faktor faktiskt. Dessutom här i Mocambique är vänskap mellan män och kvinnor nästan otänkbar, atninge har man sex eller så ses man inte alls typ. Så det där sättet man blir kompis med folk hemma, det funkar inte riktigt så här... Dessutom, ja jag blir nojjig när folk försöker bli kompis med en. Vad förväntar dom sig av en? Vill de bara ha pengar av mig? Usch vilken hemsk hemsk människosyn jag verkar ha nu! Men jag har tänkt på det här, och pratat med andra som varit utomlands och de säger också det är svårt med att få lokala kompisar när man bor i utvecklingsländer. Det är så himla orättvist. Men det är sant.
Jag har förresten EN mocambikisk kompis. Jessica jobbade på svenska ambassaden då jag var praktikant där. Jessica tillhör nog den övre medelklassen/överklassen i Maputo, hon är välutbildad, har ett ganska så välbetalt jobb (ja även med svenska mått mätt) och är van att röra sig bland utlänningar. Vår relation är helt jämställd vilket är precis så det ska vara för att man ska kunna bli vän! Hon fick förresten en pippi-docka av mig. Det var en mycket passande present, måste jag säga. Jessica är en stark person, trivs väldigt bra med henne. Hon tog ut mig och Nesim på fredagskvällen. Det blev bar med "livemusik", eller ja en kille i rosa skjorta som sjöng till förinspelad musik... hehe.Lite tacky kanske, men helt ok. Och de hade goda caipirinhas! Väldigt goda... Hrm.
Glömde säga: Fyfan vad kallt det börjar bli här! Det var väldigt kallt att sitta i öppen bil i 35-50 km/h flera timmar i sträck på kvällen och på morgonen, t ex.
Kort!
1. Neism och Argentino i Mafalala.
2. Nesim
3. Barn i Mafalala. Jag bad dom se coola ut, tycker flickan längst fram lyckas bäst. :-)
4. Jag i en av de små gränderna i Mafalala. Finns fullt av dem.
5. Vy över Mafalala.
6. Nesim och Joanna.
7.Lejon. 8. Leopard.
9. Joanna och Nesim i safaribilen.
10. Elefant. 11. Jag och Nesim.
Subscribe to:
Posts (Atom)
